sociologisk.blogg.se - october 2021

11okt

På tal om familjeliv och boken Nätverksfamiljen..

Publicerat i: familjeforskning, intersektionalitet, kollektivt medvetnade, litteratur, makt, patriarkala strukturer, rasism, segregation, social skiktning, sociala fakta, sociologi familjeliv, intersektionalitet, nätverksfamiljen, polarisering, rasism, samhällskunskap, sociologi

Familjeliv har gått från att vara en sluten social enhet till en mer global och öppen konstellation av relationer där landsgränser inte nödvändigtvis behöver vara ett hinder. Tack vare dagens teknologi kan vi dela ett virtuellt familjeliv, men det innebär också ett underskott av omsorg som ger konsekvenser för hur identitet och nära relationer skapas. Nyckeln för att förstå senmoderna familjeliv ligger i villkoren för själva föräldraskapet som skapas av individerna under påverkan av eller i samspel med välfärdsstaten. Genom tid ser vi relationer där grundläggande behov och känslor tillgodoses ställas i komparation till ett samhälle med relationer präglade av rationalitet där enbart vissa känslor och behov kan tillgodoses.

Det funktionalistiska synsättet på kärnfamiljen befäster könsrollerna som norm i dåtidens familjeliv. Vidare utvecklades, lyckligtvis, nya föreställningar om en istället demokratisk familj där förhållandet mellan könens roller i hemmet utvärderades och gav upphov till en ändrad rollfördelning, där fäder också förväntas delta aktivt i omsorg och vardagssysslor. Den ursprungliga familjeforskningen ersattes och ser nu hellre till vardagslivet och de strukturer som uppfattas som betydelsefulla där i. Det kan konstateras att familjen är där vi förankrar våra värderingar, dit vi tillhör fysiskt såväl som i tanken. Den nya demokratiska familjen möjliggjorde förutsättningar och frihet som kvinnor tidigare inte haft och utmanade relationers stabilitet och långvarighet. Kapitalismens upplösande av gemenskaper påverkar vår möjlighet att utveckla och bevara sociala relationer som ju har central betydelse i familj och samhällsliv. En tidspressad vardag tvingar till rutiner och schemalagda aktiviteter, inkluderat att leva i ”nuet”. I brist på äkta försöker vi att återskapa minnen av upplevd gemenskap.

Politiken avkönar föräldraskapet och välfärdssystemet inför föräldraförsäkring och jämställdhetsmål. Föräldrarnas arbetstid ökar och barnen är mer på förskola, klassklyftor avspeglar sig i ökad fattigdom. Familjemönstren har förändrats dramatiskt och den senmoderna familjen beskrivs som ett krisfenomen i och med att de etablerade könsrollerna så omfattande ifrågasätts och utmanas. Lösningen gissas vara att omförhandla det heterosexuella familjekontraktet för att nå nya typer utav mödrar och fäder.

Avslutningsvis beskrivs hur familjer med utländsk bakgrund betraktas regelbundet i relation till ”det svenska”. Om vad som händer i mötet med det svenska när människor som migrerat till Sverige försöker upprätthålla ett liv här och om kulturolikheter mellan den ”problematiska invandrarfamiljen” och sin tysta motsats; den ”oproblematiska/normala svenska/infödda familjen”. Hur den generaliserade bilden av invandrarfaderns stränga uppfostran orsakar osäkerhet i det egna föräldraskapet och skapar ett högre tryck på invandrarfamiljer att framstå som jämställda eftersom de förknippas med en kulturbunden och rasifierad ojämställdhet. Det västerländska betraktas som frihet med jämställda familjer och det tex iranska som tvång med patriarkalt styrda familjer där de två skilda världarna så som de framhålls inte bör kopplas samman. De förknippade med ”svarthet” lever med ett så kallat dubbel medvetande på grund av att ”vitheten” är norm och ”svartheten” dess negativa motsats. Det generaliserande och missvisande synsättet bidrar bland annat till att vi förbiser förtryckande strukturer inom de ”svenska” familjerna. Socialpolitiska beslut ska ”åtgärda” föreställda/konstaterade problematiska kulturolikheter - det rasifierade föräldraskapets skilda förutsättningar.

Makt och rasistiska processer upprätthålls och reproduceras där väst är dominerande medan öst visas som negativ spegelbild. En strategi för att bryta upp är att se likheter mellan grupper respektive olikheter inom grupper för att få mindre entydiga uppfattningar.

Att porträttera olika familjeförhållanden utan komplexitet blir missvisande, därför menar Wikström att en intersektionell, postkolonial och konstruktionistisk ansats är att föredra då den ger möjlighet till en bredare överblick och representation av verkligheten.

Ulrika Björk